Det finns bara ett enda sätt att brinna upp

Jág är helt och fullt medveten om hur seg jag är. Ber om ursäkt för mitt snigelmanér.
Äter en kaka medan jag funderar över hur jag skall uttrycka mig gällande min festivalupplevelse.

Musiken var i stora drag grym. Banden som var extra upplevelser; Takida, Kent, Hästpojken, Håkan Hellström och givetvis 69 eyes. Takida, Kent och Håkan Bråkan är favvisar sedan tidigare, Hästpojken en drog för en vän och följaktligen var ett måste att se, 69 Eyes något otippade men garanterat positiv upplevelse iochmed slängkyssen jag fick av sångaren Jyrki. Det gav mig ett stort leende resten av dagen. Stod och fluffade till mitt hår för att förhindra hattfrilla av min überheta fejkplast-hatt införskaffad för 150 svenska riksdaler i ett stånd på festivalområdet då sångaren uppenbarligen fick syn på en av de få naturligt blonda människor bland alla gothare och metals i publikhavet. En extra lång blick bakom solglasögonen, en utsträckt hand och en diskret slängkyss in my direction. Det var mycket underhållande. Sedan fick han publiken att sjunga "här kommer Pippi Långstrump" vilket fick mig att skratta, väldigt mycket. Hårdrock och Pippi. XD
Lilla Håkan Bråkan var så gullig. "Inga som klämmer sig? Det ska vara trevligt ikväll." Mkt gulligt. ^^
Takida var också grymma. Kändes mycket bra att äntligen få se dem. De är lite som Muse för mig, som känsla snarare än musikaliskt, men det var mycket frigörande att äntligen få se dem.

Sarah sade förresten att hon skulle skaffa min stalkers msn av Erik sen. Hon har nog inte ringt än, men ändå. Synd. De var rätt gulliga ihop.