Saker man glömmer

ARGH! Förlåt:S missade helt att skriva :(
Vad var det jag skulle skriva om senaste gången? Gotland och seglingen antar jag. Det blir nog lite mycket för ett inlägg men jag borde ta och sluta skjuta upp saker.. Jag skriver nog ändå om seglingen imorrn :) Måste få plats med lite annat också. Som jobb?
Kom hem fråg seglingen i lördags, mamma hämtade oss vid bryggan. Några höll på med bröllopsfoton ute på udden. Det var trevligt :)
Klockan 20 ngnting fick jag sms från Naomi (även om jag inte såg det förrän klockan 22), hon hande blivit förkyld och ville jobba så lite som möjligt. Kunde jag hoppa in? En paycheck är alltid en bra paycheck så jag sa ja. Jag är medveten om att jag låtit väldigt negativt inställd till jobbet tidigare, men det var för att mamma hackade på mig så förbannat mycket. Hur satan ska man kunna vara positivt inställd till någonting när alla tjafsar med en hela tiden? Nåja, man kan inte få allt..
Hursomhelst så jobbade jag då iallafall. Vi var bara tre; jag, Anna och Felix, men det var inte överdrivet mycket folk så det funkade rätt bra ändå. Jag gjorde inte bort mig totalt. Ska kanske jobba i helgen också, beror på om Felix tror att jag behövs. Har betalat tillbaka min skuld på 2800 till mamma nu så har bara 700 kvar på kontot:/ lite knapert, men iallafall skuldfri.. eller relativt iaf. Fortfarande skyldig papps pengar.

Egentligen kan jag väl summera hela Gotland med: Sol, bad, fika, åka bil, diska, hata Ingas kök, hata Ingas badrum, inte få vara ifred och sova i en värdelös säng. Givetvis måste även sitta vid vattnet och se på solnedgången finnas med i den listan men jag orkar inte redigera det eftersom jag är en lat jävel. :D
Hursomhelst var det förbannat trevligt på Gotland (as always). Alltid skönt att komma hem.. Även om det kanse inte är hem på helt och fullt allvar, det mest känns så bara. Vi har hyrt samma hus två veckor/sommar varje år i sexton års tid, så det är nästan så att man vågar kalla det hem. Dock kommer det alltid vara ett hem för mig. När Inga en dag flyttar hoppas jag att jag blir den som får lägga sista budet :)

Lär visserligen riva ut halva huset eftersom det är så skruttigt, men det är ändå någonting med det primitiva, närheten till havet och kompisfamiljen (andra sidan vägen) som drar. Men det är lite för mycket när man känner sig kontaminerad så fort man satt ner foten på det kalla blöta kaklet i Ingas badrum. Tanken med att duscha är liksom.. att bli ren?
Men det är ett underbart läge, fin trädgård och tja, känns som sagt hemma. Skulle inte ha så mycket emot att få bo där. Syrran och jag har skojat om det, även om det finns en underton av allvar i det, att köpa ett hus tillsammans på gotland.

Många syskon skulle förmodligen bli galna på varandra om man tvingades ihop i samma lilla hushåll, men Lelle och jag klarar oss rätt bra tillsammans. Vi bråkar inte mer med varandra än vad vi gör med våra kompisar. Förutom när hon gaddar ihop sig med mamma o en fråga som inte ens berör henne. De gångerna vill man mest vråla något väldigt fult och gå iväg, men att fly situationen lär knappast lösa den.
Man lär sig leva med sig själv och alla andra och det kommer inte alltid funka friktionsfritt, det är bara att inse. Faktum kvarstår: Livet är en dans på rosor, på ogenmodifierade, taggiga, vildvuxna rosor, och om man inte står ut med det så får man väl skjuta sig eller något. Eller betala någon för att lyssna på ens problem. Saken är bara den att den man betalar är också bara ytterligare en primat, kanske en högutbildad primat, men fortfarande bara precis lika mycket människa som du. Alla är vi precis lika dödliga.

Ibland kan man undra om evolutionen inte tagit semester.