Wanessie, människa eller myt?

Övertrötthet och förslag framtagna utan frontallob.

2009-11-03T22:34:00.002+01:00

De senaste nätterna har jag tillbringat med att skriva på mitt tal, min franska och stressa över skolan. Följaktligen är jag övertrött och lättförvirrad. Anyhow.

Av ren tristess kollade jag in aftonbladet och fann omgående denna artikel om att sänkta löner skulle locka studenter.

Hur i helvete resonerar ni där?
Sverige har redan ett system uppbyggt för att se till att unga har det jävligt på arbetsmarknaden, och nu vill några ljushuvuden göra det värre?
De som står för detta förslag anser uppenbarligen att unga människor är värda mindre lön för samma arbete. Det är åldersdiskriminering på hög nivå. Hade man skrivit kvinnor istället för studerande hade sverige exploderat...

I Sverige har politikerna redan effektivt sett till att det ska vara svårt för studerande att arbeta. Arbetar man för mycket har man helt plötsligt inte längre rätt till studiemedel, detta trots att man studerar och om man då väljer att inte arbeta särskilt mycket måste man skaffa studielån som man får dras med i flera år framöver. Förutom det har vi ju även systemet med att den som arbetat längst har rätt före den som arbetat kort tid när en organisation måste skära ner. Jag kan förstå logiken i detta, och att det finns bra anledningar till detta, men jag har själv fått uppleva vilka enorma konsekvenser det kan få. I mellanstadiet gick jag i en dysfunktionell klass, detta av den anledningen att skolledningen uppenbarligen ansåg att det var en genialisk idé att sätta alla problembarn i årskursen i en och samma klass, spä ut dem lite med "vanliga" elever och låta klassen ha en hjälplärare. När skolan behövde skära ner var det vår hjälplärare som fick packa ihop. Resultatet blev att en lärare slutade för att han inte stod ut längre, att vår nya lärare bara orkade arbeta deltid och att vi kort sagt fick en del av vår utbildning förstörd därför att inte ens de ansvarstagande vuxna hade förmåga nog att kunna förstå konsekvenserna av sitt handlande. Nåväl.

Egentligen är jag för trött för att orka skriva någon lång harang om någon annans idioti, men jag blev illa berörd av denna artikel. Jag förstår faktiskt inte hur sänkta löner skulle stimulera arbetsmarknaden. Det är ett förslag som aldrig skulle ha tagits upp om frågan gällde arbetslösheten bland äldre människor.

Jag ogillar den nedvärderande syn omvärlden tycks ha på unga.
Jag är medveten om att unga människor har brister. Men jag måste säga att under mina dryga arton år så har jag lärt mig att sk vuxna har lika allvarliga brister de. Skillnaden är den att de brister som ungdomar bedöms för i allmänhet har att göra med deras oförmåga att förstå konsekvenserna av sina handlingar (eg. en ej färdigutvecklad frontallob), men de brister som vuxna uppvisar ofta till stor del har att göra med en viss arrogans och en viss fördomsfullhet mot andra, vilket minskar förmågan att förstå helheten. Givetvis anser jag inte att alla är sådana, varken ungdomar eller äldre, men det är fenomen som existerar.

Den dag då jag kan bli bedömd som en individ på arbetsmarknaden och inte som en ung människa i arbetslivet, den dagen blir en underlig dag. Förmodligen lär det regna.

Peace out.
~L~

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6061643.ab

uppenbarligen är jag lite speciell

2009-11-01T21:00:00.001+01:00

Jag har ett tal och en dialog att skriva. Fyfan. Jag ser inte fram emot någondera. Usch. Det kommer gå så fruktansvärt dåligt...

SvD, aftonhoran, islamofobi,

2009-11-01T17:31:00.002+01:00

Nu har skiten träffat fläkten igen.
Iofs så var det ett tag sedan ab producerade fram ytterligare en tveksam artikel, i detta fall en sk. debattartikel om sverigedemokraternas främlingsparanoia och väl överdrivna islamofobi, men det känns ändå som att ämnet hålls aktuellt av både ab och andra media. Personligen känner jag mig mest uppgiven. Hade naturen fått gå sin gilla gång så hade sådana korkade människor blivit uppätna av lodjur för länge sedan.
[Vanligtvis äter lodjur helst inte människor. De tenderar att ha en sådan bitter eftersmak.. en blandning av tungmetaller och storhetsvansinne.]

Hursomhelst så är hela den här socialkunskapsinkomplatibla harangen ändå bara ett resultat av okunskap och avsaknad av sunt förnuft.

Uppenbarligen är Åkesson väldigt rädd för andra människor. Han blev välsignad med en förhållandevis fungerande frontallob, men tyvärr är antalet synapser mellan frontalloben och amygdala överrepresenterade och följaktligen går stenåldershjärnan igång varje gång han funderar över framtiden. Kanske hade han en traumatisk barndom...

Kristna värderingar, aka de normer som sverige in facto är baserat på är väldigt lika islams värderingar. Var god mot din nästa, stjäl inte godis från barn, älska herren din Gud osv osv... Kort sagt så är de bra sakerna inom båda religionerna ungefär de samma, likväl är de dåliga sakerna ungefär samma.
Detsamma kan sägas om judendomen.
Alltså har vi tre religioner som slåss om vilken Gud som är bäst. Men det är samma gud. Människor är så patetiska ibland..

Hursomhelst så kan man lugnt konstatera att islam genom historien aldrig har varit en särskilt blodtörstig och tyrannisk religion i jämförelse med andra samtida religioner, och faktum är att vid de tillfällen då kristna respektive muslimer har intagit Jerusalem så har de kristna varit de som varit mest brutala. Förvisso har utvecklingen tett sig så att den kristna världen är den som blivit västvärlden, och den muslimska har blivit mellanöstern (vilket inte stämmer egentligen eftersom det finns väldigt många muslimer i resten av asien också, men det är västvärlden som ligger klart före t.ex. mellanöstern i jämställdhetsfrågor, ekonomi etc...

Alla stora kulturer som uppstått och dött ut har fötts någonstans förhållandevis nära ekvatorn. Trots det är det civilisationen på norra halvklotet, en bra bit från ekvatorn, som klarar sig bäst idag. I och för sig så är det knappast konstigt, med tanke på att somliga i västvärlden hade svårt att hålla fingrarna i styr under kolonialtiden och därför tafsade på en massa länders tillgångar och styrelseskick för att sedan lämna dem i allmänt kaos och förvirring, att de har hamnat bakom oss.

Vi och dem, de och oss.. Alla måste vi väl ha en etikett.

Det är helt sant att det finns mycket problematik med invandringsproblematiken. Nu är det förvisso så att man inte får hävda att man ogillar invandringspolitiken eftersom det tydligen tolkas som att man är invandrarfientlig. De är inte samma sak. Invandringspolitiken idag är bajs. Verkligen bajs. Har man inga personuppgifter får man stanna provisoriskt och följaktligen blir människor uppmanade till att bränna sina papper så att de kan få stanna. Vi tillåter långvariga utredningar om huruvida familjer får stanna, så att barnen hinner växa upp, få vänner, lära sig svenska, innan vi kastar ut dem därför att de inte hade tillräckliga skäl. Det gör mig förbannad att denna typ av behandling av människor tillåts. Människor är inte varor som hejdlöst kan transporteras.. tanken med utredningen är väl att undersöka om huruvida familjen skulle ta skada av att inte få stanna i sverige? Hur kan de inte ta skada?
Jag säger absolut inte att alla ska tillåtas en plats i sverige. Det är inte hållbart. Däremot FÅR inte utredningarna ta sådan lång tid. Har de inte reella skäl att stanna, då får de inte det. Punkt. Tyvärr, alla ni illegala flyktingar som bränt ert pass och gömmer er någonstans med era apatiska barn, världen är inte rättvis. Jag ogillar faktumet att det existerar, men det är bortom min förmåga att på ett mirakulöst sätt förvandla världen till det bättre. Oavsett hur man ser det har världen aldrig varit bättre än idag.. hur groteskt det än kan tyckas.

Världen kommer aldrig bli fördomsfri. Men kanske kommer den en dag bli befriad från sverigedemokraterna i riksdagen.

Tillbaka

2009-10-30T13:35:00.002+01:00

En stund var jag nästan orolig att blogger fuckat upp min inloggning igen, men det var nog bara jag som inte hade alla indianer i kanoten.

Hursomhelst så har jag inte skrivit på ett tag. Förvisso har jag varit ledig tack vare ett välförtjänt höstlov, men jag har inte riktigt känt mig inspirerad nog för att sprida min ättika här på bloggen.

Av en ren slump när jag kollade runt lite på youtube hittade jag trailern för 2012, en ny domedagsfilm about the importance att hålla ihop som en riktigt duktig kärnfamilj och göra korstecknet åt satan medan man surfar på undergångstsunamin som krossar buddhisttempel i tibet till ljudet av överdådiga domedags-symfonier och dyra datoranimerade destruktivitetssekvenser av kända byggnader som exploderar utan synbar anledning. Lättsmält fredagsunderhållning alltså.

Hursomhelst så kollade jag upp fenomenet 2012 på wikipedia, som den kunskapsgris jag är, och fann att fenomenet som baseras på översättningar av gamla maya-fynd:
1. kan betyda något helt annat, det finns flera översättningar på texten som berättar om detta
2. inte nödvändigtvis menar att världen går under 2012, utan att cykeln tar slut, eller att cykeln forsätter ännu längre in i framtiden

Tzuhtz-(a)j-oom u(y)-uxlajuun pik
The Thirteenth [b'ak'tun] will end
(ta) Chan Ajaw ux(-te') Uniiw.
(on) 4 Ajaw, the 3rd of Uniiw [3 K'ank'in].
Uht-oom Ek'-...
Black ... will occur.
Y-em(al) ... Bolon Yookte' K'uh ta-chak-ma...
(It will be) the descent(?) of Bolon Yookte' K'uh to the great (or red?)...[20]

Nåväl.

Det av mest intresse enligt mig, på denna wikipediasida, var det lilla stycke där man nämner just denna film samt responsen som givits på deras lilla pr-trick att i trailern be folk att själva googla på fenomenet (precis som i blair witch project där man försöker överdriva sanningshalten för att öka människors engagemang). I detta stycke fann jag en ytterst intressant mening:

"I've even had cases of teenagers writing to me saying they are contemplating suicide because they don't want to see the world end. I think when you lie on the internet and scare children in order to make a buck, that is ethically wrong."

COME ON. Människan välsignades med en hjärna. Om den enskilde individen väljer att frångå det faktum att den har en hjärna, då är det den enskilde individens ansvar och inte några penga-yuppies som kör favorit i repris på doomsday-temat. Som vanligt avskriver man människor deras ansvar över sina egna handlingar och tankar för att göra det lättare att sparka på någon annan.
Om några ungdomar som blev tappade i golvet som små får för sig att världens undergång är en fantastisk ursäkt att ta livet av sig, låt dem göra det. Men våga för fan inte säga att skulden ligger på någon annan.
Dessa förvillade ungdomar klickade själva på play på youtube, det var de själva som googlade fram en wikipediasida och de var de själva som hittade på att de övervägde att ta livet av sig -de och ingen annan.

Det är klart att någon utomstående kan manipulera en lättförvirrad depressiv och svagsint person att ta livet av sig, men det enda, ENDA, som de uppmanade till i trailern var att googla på ett ord. Fast det är fan inte ens ett ord. Googla på några siffror. Och det var inte ens tvång på att man skulle göra det.

Äh..
Ta ansvar är så tråkigt.

Gör jag någonsin något riktigt drastiskt...
då ska jag skylla på att min skiva med mozart..
med sin något bipolära dragning
förvirrar mitt unga sinne
genom att ha för många toner..
på så lite tid

av någon anledning är jag rädd
att det kanske skulle funka.

Fyfan.

Muse är kärlek

2009-10-25T00:08:00.002+02:00

Har precis ramlat in efter en underbar konsert med Muse.
Det är någonting mycket speciellt med renodlad talang.

De gjorde en till synes ganska anspråkslös entré för att vara Muse, men bländade hela publiken när de tre olika plattorna de olika medlemmarna stod på höjde sig mot skyarna och visade upp den grymma scendesignen; med stora skärmar kring hela dessa kuber som i symbios med de motsvarande skärmarna som förut hängt osedda ovanför, de välplanerade filmackompanjemangen och den hejvilt strålande ljusshowen.. Tillsammans skapade de tredimensionella toner...
Snäppet läckrare blev det när ljusshowen verkligen kom igång på riktigt. De hade placerat ut välplanerade speglar på olika platser på scenen vilket gjorde att när "teh lazerbeams of starlight doom" körde igång på allvar så skickades ljusimpulser likt välsykroniserade nervsignaler över hela Hovet. På golvet dundrade de unisont.

De körde en hel del från nya skivan, men lite nostalgi för fansen.
De avslutade med knights of cydonia, vilket underhållande nog var deras öppningsnummer på just hovet för två år sedan.

Förutom att förlusta mig med musiken har jag faktiskt varit nyttig på fullt allvar. Jag har genomlidit en dags högskoleprov. Jag räknade ut att jag fick ungefär 1.0, på detta första försök. Personligen känner jag mig rätt missnöjd. Jag är grym på engelska, läser ohälsosamt fort och kan alltför många svenska ord för att vara riktigt riktig. Hur fan kunde jag då ha över 15 fel på orddelen? Jag hoppas att skrivit över fel, annars vore så sorgligt.. Men jag ska inte vara bitter. Jag är rätt glad, det har trots allt varit en riktigt fin dag, tack vare muse, och dessutom har jag kommit på någonting ganska viktigt gällande mitt projektarbete.
Jag har äntligen kommit på vem personen är. Komplementpersonen. Den som återför Nell till verkligheten och hjälper hennes känslomässiga synapser att vakna till liv, den som knyter samman hennes barndom och hennes nutid. Jag har döpt henne till Rani. Flickan i den gula regnjackan. FiG kom jag på vid ett tidigare tillfälle, men det var inte förräns nu som jag har lyckats få klarhet i vem hon är.

Hon är en perosn vars familj inte beskrivs närmre, men det skall antydas att allt inte är som det ska. Nell får veta genom FF att FiG har flyttat, någon gång i trean eller början av mellanstadiet. Hon återser henne i trean, i nuet. Jag tror att det kan bli riktigt bra.

Nu skall jag sova, då jag olyckligtvis har lidit av sömnbrist den senaste veckan. Framförallt har jag varit förbannat trött sedan jag var sjuk. Konstigt virus.

Nåväl. Sweet dreams honeybees;)

Peace out
~L~

Och ibland räcker inte orden till när frustrationen tar över. Det går inte att bora idioti.

2009-10-19T19:04:00.003+02:00

Har kollat en del på L0rdvega+sskinners stream idag... Lyckades uppenbarligen missa the ferret action men det bekommer mig inte ett dugg. Nåväl.

Idag skrev vi prov på nationella relationer. Jag betvivlar att mitt skriveri var någon höjdare; på sista frågan var jag både satirisk och sarkastisk och det är knappast den approach man ska ha när man behandlar ämnen som är så pass påträngande allvarliga som israel/palestina-konflikten är. Dock är jag bara så förbannat trött på den. Det är en konflikt med basis i saker som hände i början av 1900-talet, och ännu längre tillbaka om man ska ta med Abraham i beräkningen också.

Den trista sanningen är att staten Israel, i den tappning den existerar idag, en militant, aggressiv och paranoid stat som glömt bort idyllen till förmån för skärselden(som för övrigt inte ens existerar i bibeln), enbart existerar tack vare FN:s och västvärldens skuldkänslor gällande förintelsen. Det är, vad jag hört, en "antisemitisk" åsikt att uttala, men alla som har tillräckligt med intellekt för att öppna en historiebok kan se att det är så det var. Hade omvärlden inte känt sig som assholes för förintelsen, och hade inte judarna tagit tillfället i akt att påminna om deras önskan att få ett eget hemland igen, någonting de berövades av romarna, så hade staten Israel inte existerat. Åtminstone inte så som den ser ut idag. Man kan ju tycka att en stat grundad av ett folk vars tro i huvudsak går ut på "peace, love & understanding" borde ha en lugn och diplomatisk kontakt med omvärlden, men icke. Istället har vi en tokstat som vänder alla taggar både inåt och utåt och allt däremellan.

Jag är inte antisemit. Jag är trött på det uttrycket. Varför finns det inget uttryck för antisvensk? Anti-kambodjan, anti-indian, anti-gudvetvad? Varför är det bara judarna som får slänga en diagnos på dem som är fördomsfulla nog för att våga sig på idiotiska galenskaper? Det vete fan...
Jag ogillar staten Israel därför att den tillkommit på ett oschysst sätt, därför att den kör över allt och alla men framförallt, såsom Betnér så fint uttrycker det: "Det är klart att judarna ska ha ett eget land, men varför lägger man det där det redan bor folk?
Israel hade kunnat ligga i USA, det sade judarna själva att det var ok, men det ville inte USA utan tyckte det var bättre om man lade det i något lite skitland som ingen brydde sig om..

800000 palestinier tvångsförflyttades eller flydde. Åttahundratusen. Det är fler sandkorn än du orkar räkna till. Det är större än hela din bokförda släkt. Så många människor vars barn och barnbarn fått växa upp i temporära tältstäder. Fast så fan att de är temporära...

Jag blir förbannad. Över omvärldens totala avsaknad på sunt förnuft. Hur fan tillåter man något sådant?

Israel/Palestina-konflikten är ett oerhört hett ämne... Det är säkert någon som skulle kunna svartmåla mig och kalla mig för antisemit. Fine. Go ahead. Krama ut några fler droppar ur det sönderpressade ordet. Antisemitism har knappt något värde för mig längre. Vad sägs om att använda det mot dem som verkligen ÄR hatiska mot judar, och inte dem som tycker att Israel existerar pga ovan nämnda faktum, eller det att staten israels mur är fullkomligt idiotisk. En stor del av den ligger inte ens på israelisk mark.

Jag är less på antisemitismen därför att den inte betyder någonting. Människor hatar mig, människor ogillar dig, människor ratar kungen och människor har ihjäl 20000 kambodjaner bara för att det är kul... Ska vi hitta en titel för alla dem måste vi fan starta en ny myndighet bara för det. Eller varför inte en studiecirkel så att vi kan få 900 i månaden för att göra absolut ingenting.

Jag tycker judendomen är okej. Jag tycker kristendomen är okej. Jag tycker islam är okej. Jag tycker hinduismen och buddhismen är skoj och jag tycker asatron verkar som den härstammar från flugsvampsätande fiskare. Fanatiker stör mig, oavsett om de är politiska eller religiösa, men annars tycker jag religioner är okej. Det är viktigt att ha en livsåskådning, att känna att man successivt arbetar sig mot ett mål, att goda handlingar ger resultat. Det är viktigt för människan att känna att hon fyller en funktion. Alla religioner (med reservation för undantag givetvis)har för uppgift att förklara vari människans funktion ligger. Nästan alla religioner betonar hur viktigt det är att vara god mot sina medmänniskor och att glädje för andra är bra. Det finns ytterst få religioner som förespråkar våld, elakhet, eller liknande. Kristendomen, Judendomen och Islam har dock några notiser där ett visst förtryck av oliktänkande är helt okej. Dock måste det ju sägas att alla dessa tre religioner har sin basis i det gamla testamentet och framförallt i samma gud. Jahve, Jehova, Gud.. Och så slåss de om vem som har rätt tro. Är inte det lite bakvänt?
Nåväl, tillbaka till ämnet...
Min poäng är det att inriktningen av ens tro inte har någon betydelse för mig. Är du jude/judinna, muslim, kristen, agnostiker, pastafarian.. det bekommer mig inte. Det är din ensak. Så länge du inte försöker påtränga din religion på mig kommer jag aldrig ifrågasätta den. Följaktligen bryr jag mig inte om du är jude eller same. Jag hyser inget förakt eller sådant mot varken judar eller andra. Det är klart att jag är lika fördomsfull som alla andra, och att även jag har fördomar om muslimer som fanatiker, om judar som arga konservativa och om kristna som tungotalande barnprästs-uppfostrare. Alla har fördomar. Det enda vi kan göra är att arbeta emot dem, att ignorera dem.. att haka upp sig på dem gör bara mer människor medvetna om deras existens, och då på det negativa sättet dvs medveten om fördomen men inte att det har sin basis som fördom..

Nåväl. Lång krånglig utläggning.

Idag är jag arg.
Det är för att världen är dum i huvudet.

Success FTW!

2009-10-18T15:47:00.005+02:00

Jag har nu slutligen lyckats skriva en låt av tidigare nämnd poesi. Tjohoo..

[I can't think
of anything
that doesn't make me
feel blue inside

I can't dream
of anything
that wont be missing
when I wake up again

I can't think
of anything
that doesn't make me
feel a shiver down my spine

I can't find
anything
searching for answers
where there are none to be found

So help me dream
I will play the part by free will
take a tune down from above
and I will sing it for you

So share with me
I wont steal it all I just want a taste
You choose the path I lead the way
so help the dreamer
help the dreamer

I long for a dream]

Duktig apa.

2009-10-16T20:56:00.002+02:00

Idag var en sån där dag när det står döda hästar i väggrenen och klipper med sina flugätna öron och ser oroliga ut...
Jag avskyr att vara sjuk.

Fyfan.

Jag svär att det förbannade vädret idag inte gjorde det bättre.

[förlåt att jag skickade ett mentalt avgrundsvrål till dig idag, jag såg att det gjorde dig stressad]

Jag sprang till bussen, förkylning till trots, gick i motvind och duggregn till skolan, allt är öde och så måste givetvis den enda man inte stöta på vara det första tecknet på liv....
.......när man undviker denna missar man folket som tar bussen före stressigt hela vägen till slussen fast de var där ändå och på något sätt hamnade de före mig jag begriper fan inte hur iallafall så åkte vi till Emmas lägenhet vilken för övrigt var jävligt cool kan jag få en sån i julklapp den kostar säkert ingenting fast jag vill ju ha ett ps3 också men det lär jag inte få så vafan varför inte försöka och jag förstår inte vad du menar med att den här meningen inte är grammatiskt korrekt för jag regerar fan på grammatik dock är jag ju sjuk och nu börjar orden flytta på sig stå stilla för i helvete och sjung inte så högt regnet är ingen kareokemaskin och nu ska jag se på youtubeklipp utan substans och må illa fred på jorden och svininfluensa till er

ATCHOOOO!
~L~

det är en sån där sak som alla framtidskåta människor ägnar sig åt

2009-10-16T19:23:00.002+02:00

I can't think
of anything
that doesn't make me
feel blue inside

I can't dream
of anything
that wont be missing
when I wake up again

I can't think
of anything
that doesn't make me
feel a shiver down my spine

I can't find
anything
searching for answers
where there are none to be found

So help me dream
I will play the part by free will
take a tune down from above
and I will sing it for you

Klockan strax efter midnatt

2009-10-16T00:05:00.002+02:00

00:05
Jag har precis ägnat uppskattningsvis 30 minuter åt att tvätta, skrubba, gnugga, rengöra, mjukgöra, återfukta, uttorka, badda och för övrigt plåga min hy. Den jäveln som hittade på att man skall ha smärtreceptorer i ansiktet förjänar en stövel i nyllet. Fy fan för ansiktstonic.. det gör fan ont.

Jag har faktiskt, ta mig tusan, lyckats skriva ca en sida vettig text på projektarbetet idag. Klapp på huvudet till Lovisa.

Nu ska fluffet ta och sova.
Nattinattfnatt <3

Peace out
~L~

Du får göra som du vill men aldrig förråda den som lever för din själ, du får göraa som du vill men aldrig förråda den.. som bryr sig.

2009-10-14T16:38:00.003+02:00

Den typen av musik som färgar mina tankegångar.
Halsen känns värre, febern lite bättre och kroppen gör lika ont som förut. Som du säkerligen förstår skriver jag mest av tristess och följaktligen saknar det mesta substans.

Jag är mer än gångbart frustrerad över det faktum att jag helt saknar inspiration till mitt projektarbete. Kanske är det det att baserar mycket av tankegångarna, upplevelserna och karaktärer på egen erfarenhet samtidigt som jag ska skriva om något för mig ganska så främmande. Det blir så motsägelsefullt. Förmodligen är det därför jag har sådana svårigheter med att skriva.
Förmodligen lär ingen begripa parallellen till Nell. Nåväl. Det hade jag inte väntat mig heller.

Encore un fois

2009-10-14T14:46:00.002+02:00

God damn Damaris <3

Jag borde försöka hitta min saknade tangent, det ser lite fånigt ut att ha ett hål i tangentbordet menmen. Har precis sett Indiana Jones 3 med mamma..

Jag känner mig inte redo att återvända till skolan imorrn, men jag vet att mamma nog anser att jag borde sluta dra mig runt här hemma.. Saken är den att jag likväl som hon har feber och "reglerna" föreskriver att man har en feberfri dag innan man återvänder till arbetets/skolans trygga vrå. *host*

Jag är rent groteskt uttråkad. Mina Fisherman's Friend är fortfarande lika äckliga, hostan är kvar och ryggen värker. Känns som om jag vore 40 år äldre. Fan.

Mina fingrar gör lika ont nu som de gjorde förut, trots att jag inte fryser längre. Det är mycket frustrerande. Jag funderar på att hitta någon let's play av ngt kul spel, men vårt internet är som bekant ganska.. "speciellt". Nåväl. Jag ser vad jag finner.

Fick sms av My idag. Trevligt. Hon frågade om vi kunde hitta på ngt, har inte träffat henne på en hel evighet så det ville jag verkligen, men som bekant är jag sjuk.. Hoppas hon inte tror att jag undviker henne, det gör jag verkligen inte. :/
Förhoppningsvis är jag frisk i helgen så att vi kan hitta på något då :)
Men we'll see.

Aldrig mer gamla nudlar

2009-10-14T11:59:00.000+02:00

Gamla nudlar är fruktansvärt äckligt.
Bara så ni vet.
Usch.

Är det inte så vi alla känner oss ibland?

2009-10-14T11:24:00.001+02:00

Jag tror fan det.

I want love

2009-10-14T10:20:00.003+02:00

Nu har det snöat igen. Konstiga land. Det är ju för tusan oktober. Nåväl...

Jag sitter här och idkar självmedömkan, så som carola sä hjärtligt titulerar den, och förundras över hur selektiv skrivförmågan är. Jag önskar jag vore lika skicklig på att skiva en massa trams på mitt projektarbete, men icke.

Jag lyssnar på Akira Yamaoka, äter en äcklig fisherman's friend och väntar på att mitt kaffe ska svalna lite. Frukost blir det nog ingen. Hungern är ändå av en oumbärlig sort.

Jag kommer med största sannolikhet att skriva fler konstiga inlägg som respons på min tristess, så jag behöver nog inte komma med något mer för nuet.

Tristess är knappast harmlöst måste jag säga. På grund av denna egenhet har jag nu stearin över hela skivbordet, på golvet, på mitt täcke, på mitt tangentbord som nu saknar en tangent efter mitt försök att ta bort stearinet då jag råkade kasta iväg den för att sedan inte kunna finna den. Usch på mig.

War, oh, what is it good for? Absolutely NOTHING.

2009-10-13T22:02:00.004+02:00

Min feber har inte lättat och följaktligen har jag inget vettigare för mig än att dela med mig av mina feberskriverier och musik som knappast dämpar febern...

Jag älskar Akira Yamaoka. Vore han yngre, snyggare, talade engelska/svenska och anträffbar skulle jag fan söka upp honom. Fniss.
Det finns något inom viss musik som är på gränsen till magiskt. Det känns inte alltid, men ibland så är det verkligen "wow" av att lyssna på något.

På grund av mitt febrila skrivande tidigare idag tycks jag ha missat helt att dela med mig av ett kul faktum; det snöade i morse. Jag låg där i mina feberdrömmar när mamma (som också är sjuk) hojtade och sade att det snöade. Hade jag varit friskare och piggare hade jag kanske förmått stiga upp och betrakta det underliga fenomenet; de blöta snöflingorna som dansade armkrok hela vägen ner till marken... Nu är jag som sagt sjuk, och för övrigt så hade jag knappast kunnat iaktta detta fenomen även om jag hade varit frisk för då skulle jag ha befunnit mig i skolans stela lokaler och aldrig få se detta underhållande fenomen.

Mina fingrar gör ont just nu. Känns som om jag stuckit ner dem i snön bara för att sedan ge mig på att spela gitarr. Fyfan för att vara sjuk. Febern känns hela vägen ner i tårna, ut i fingertopparna, runt hela huvudet som en tankemässig tvångströja... som elaka trådar fastbundna i vartenda ledband i kroppen, små metallfibrer som äter sig in i musklerna och dissolverar all form av ork. Jag hatar att vara sjuk.

Det komiska är dock att när man är frisk så inbillar man sig gärna att det är rätt kul att vara sjuk. Man blir liksom temporärt ledig, och visst man kanske mår lite illa men då tar man en ipren och sen är det bara som att ha en extra dags helg.. Sen när man väl blir sjuk krossas illusionen. Att vara sjuk suger verkligen på alla tänkbara fronter. Förvisso har jag skrivit ohälsosamt mycket de senaste dagarna, men det är endast ett uttryck för min totala tristress. Jag skulle vilja läsa en bok men jag har inga på svenska som jag inte redan läst eller som verkar intressanta, och jag är för seg i huvudet för att orka ge mig på någon på engelska.

Jag funderar på att ge mig på The Picture of Dorian Gray igen, måhända går det bättre än i eftermiddags (eller när det nu var jag öppnade boken, jag minns fan inte ens vilken dag det var). Jag är helt och fullt medveten om att klockan är mycket och att jag är sjuk och följaktligen borde sova, men jag vet att jag inte kommer somna och tänker därför inte ens försöka.

Det blir inte ens fred till er, så uttråkad är jag
~L~ out

Som kompletterande inlägg till tidigare smädande inlägg

2009-10-13T15:05:00.003+02:00

Jag inser att jag måste framstå som en oförbätterlig egocentriker med tanke på omfånget i vilket jag förolämpar hela min omgivning.
*fniss*
Men vad gör man inte för att bli älskad?

Jag har i allmänhet rätt kul när jag skriver, följaktligen är de flesta av mina inlägg här ganska starkt färgade av väl underhållen cynism, vilket endast är ett utlopp för min aningen satiriska humor. Men ja ä int' bitter.

Men nåväl. Måhända borde jag släpa mig ut genom dörren och skaffa lite mjölk till morgonkaffet (usch vad tantig jag känner mig helt plötsligt), men det finner jag inte lika nöjsamt som att smäda min omgivning.

Puss på er alla och hoppas innerligt att ni blir smittade av mitt virus

Peace, love, and contamination <3
~L~

"I krig och kärlek är..." allt mitt fel, som vanligt - Henrik Schyffert

2009-10-13T13:39:00.008+02:00

Nu sitter sjuklingen här med en massa tankar men total avsaknad av förmåga att framställa ett för omgivningen förståeligt resonemang.

Jag hade en fix idé, vilken jag fick strax innan tredje gången vår narkoleptiska router slocknade och internet med den, om hur underbart roligt det vore att brutalt slakta alla identitetssökande unikum-kåta musikfascister som vrålar "Sellout!" om allt o alla former av musik de är oförmögna att förstå. Givetvis förlorade jag den tankegången ganska så kvickt eftersom den togs över av frustrationen över vårt hopplösa internet.. men jag skall göra ett försök.

Inspirerad av den underbara musikaliska upplevelsen att ha sett Green Day live drog jag till minnes alla gånger folk påpekat att de är mainstream, sellout, oorginella, ointressanta, rent utsagt dåliga etc...
Fascinerande.
Jag upphör aldrig att fascineras av människors besatthet av att framstå som något de inte är; musikaliskt upplysta, unika och kunniga om saker de helt saknar intresse för. Det är nästan så jag undrar om inte folk inbillar sig att paradoxala intryck får en att verka som en djupare människa.

Människor som anser sig stå utanför kartan, upphöjda på en pediestal av medvetenhet, musikalisk nirvana, utövare av oändlig konstnärlig insikt, är otvetydligt nog oftast dem med minst person. Den som kräver ett unikt fenomen som gensvar på dennes egna avsaknad av somliga kvalitéer och förmågor är i allmänhet dem som oftast vrålar förolämpningar till sådana som inte har "nått deras nivå av musikalisk upplysthet." Bullshit kommen ur käften på en fördomsinkontinent egocentriker vars enda egentliga insikt i livet är att den lilla rösten i huvudet som varken har rätt/fel/fågelfiskmittemellan egentligen härstammar från ens egna avsaknad av persona.

Jag betraktar dessa personer på samma sätt som de betraktar all musik förutom deras egna lilla skara av okända band med LSD-varning och unikum-etiketter; med förakt och tveksam sympati.
-Jag tycker SYND om dig för att du inte förstår vilken dålig, kommersiell och platt musik du lyssnar på.
- Jag tycker synd om DIG för att du inte inser vilken oerhördt egocentrisk sak det där är att säga. Du vågar uttala dig om min musiksmak, trots att du inte ens orkat lyssna tillräckligt noga för att få någon egentlig uppfattning om vari bandet/artistens talang, känsla, brister eller åsikter ligger, därför att du på förhand bestämt dig för att allt som ligger utanför din musikaliska elit = bajs. Moget. Låt oss återvända till mellanstadierastgårdarna med kaffedrickande rastvakter, mörkad mobbing och "Jävla DAMP"-uttalanden.

Det är in facto argument baserat på fördomar. Jag betvivlar inte att denna så kallade musikaliska elit kanske kan inneha talang, känsla, den vanliga skiten, och jag har inget intresse av att förolämpa någon annans musiksmak. Jag ber så innerligen om ursäkt för att jag innehar en annan åsikt än din, o store herre, det enda jag ber om är en litenlitenliten gnutta visad respekt från ert håll.

Jag saknar inte förståelse för att människor har olika uppfattning. Jag är en hopplöst obstinat människa som dessutom är ganska så envis och jag vet att jag ofta försöker påtvinga min åsikt på andra. För det ber jag er om överseende. Dock blir jag ganska förbannad när människor så totalt respektlöst idiotförklarar alla mina åsikter på basis av att "du förstår ju inte bättre" eller "du vet ju att jag har rätt". Jag hatar, jag repeterar; HATAR båda dessa två uttalanden. Det finns ingen vettig respons att svara med utan att låta som en komplett idiot, och dessutom så kommer dessa typer av uttalanden ofta från människor som helt saknar kompetens att förstå att det finns mer än en sida av myntet. Jag erkänner att jag ibland skruvar till meningar för att få mig att verka än mer språkligt begåvad, jag erkänner att jag ibland gör saker för att framstå i bättre dager, ja. Jag är lika narcissistiskt lagd som resten av mänskligheten, men jag kan i alla fall erkänna det. Alla har brister, eller hur?

När man som ett fan av ett band känner sig förorättad eller tillochmed kränkt av det faktum att det finns någon annan i rummet som tycker om samma band, är inte det då ett tecken på att det kanske inte är musiken man är ute efter, utan identiteten? När man säger att band som Green Day hade något i början av karriären men har gått nedför med de senaste skivorna "eftersom de bara skrivits för att attrahera en större publik"[=tjäna pengar], har man då ens brytt sig om musiken de har skapat eller har man bara sett bandets image baserat på hur många skivor de säljer? Om man jämför varje album de har producerat genom åren kan man lugnt konstatera att GD aldrig har varit så skickliga som det är nu, Billy-Lilly har aldrig sjungit bättre och framföranden har aldrig varit tajtare. Följaktligen faller hela det argumentet om bandets prestanda och kapacitet. Måhända var det aldrig musiken eller texterna man var ute efter, det är enbart efterkonstruktion, utan det var stämpeln som unik, speciell, djupsinnig. Kanske var det musiken och texterna, men varefter man blev äldre så förändrades ens egen syn på omgivningen och därigenom förmågan att känna igen sig i artisterna? Kanske är hela den här diskussionen enbart ett sätt att visa att man förblev unik när bandet förändrades, trots att bandet är det samma, om inte bättre, och det bara är en själv som har blivit äldre?

Vem är det som är mest unik; Personen som envist håller fast vid att dennes egna åsikt gör den speciell och unik och som gärna påpekar detta, eller personen som ger fullkomligt fan i vad person nr 1 tycker och lyssnar på sin musik ändå oavsett bandets image?

För att citera Nemi; "Stackare, här tror du att du köpt en penisförlängare och så har du blivit omskuren istället."

Peace out.
~L~

I dont talk with the poo poo

2009-10-12T22:33:00.002+02:00

Ständigt dessa tider... Kanske är det huvudvärken och febern som talar, men är inte atmosfären lite tunnare idag?

Visst vore det roligt att lägga skulden på lågtrycken, slippa tänka fritt och tvingas jaga sina tankar, runt, runt..

Mais la liberté n'est pas si simple. Pour moi ce n'est pas fini, est-ce? Pourqui c'etait toujours moi qui ouvre mes rêves que vous pouves massacrer avec vos maladie de les nuites noirs...

Non, ce n'est pas vrai. C'est un guerre, la vie, mais ce n'est pas vrai. On ne faut pas oublier l'amour, l'éspere et les amis.. Mais c'est difficile, n'est-ce pas? Aujourd'hui j'ai fait rien. Absolutement rien. Et, comme vous peutetre déjà savez, j'ai un controle demain. Quel horreur. Je ne veux pas le faire, parce que je sais déjà que cela ira mal. Enfer. Quel enfer.

Mais c'est tout... je suis fatigue et c'est peut-être pourquoi je suis si négative. Mais oui.. C'est la vie, n'est-ce pas?

Au revoir, si tu veux

La paix et l'éspoir!
L'amour et l'épée

Nu ska jag äta ohälsosamma mängder chokladkaka och tycka synd om mig själv.
Peace out
~L~

Ewmew Fudd

2009-10-12T12:01:00.002+02:00

Grattis till stora jumbopriset, Lollo. Feber och huvudvärk, missad skoltid och händelselösa timmar av absolut intellektuellt vakuum. Grattis.

För att vara lite allvarlig, ja; det suger att vara sjuk. För att vara positiv; jag hinner färdigt med uppsatsen. Sorgligt men sant.

Så igår var det Green Day för hela slanten. Vi hade med oss mammas kikare, thank god, så vi kunde studera de små energiknippena ganska så ingående. Jag tycker det var en grymt härlig konsert. Inga omkringflyende plastkommentarer för att framhäva min musikaliska medvetenhet; jag tänker inte jämföra dem med något annat. Green Day är Green Day, Muse är Muse, Kent är Kent och kan inte vara något annat. Att klyva hårstrån för att definera vad som utgör en bra konsert är fan idiotiskt. Jag är glad. Punkt.

Under konsertens gång så drog Billy-Lilly upp åtminstone fem-sex pers på scenen, två fick göra stagedive, en blev frälst, tre fick sjunga [läs massakera] en av deras sånger (usch vad ungomar sjunger illa), han blötte ner publikhavet med vattenpistol o vattenslang, regnade papper på dem för att torka upp oredan och sköt sedan ut T-shirts med luftgevär. Får jag gifta mig med honom?

*fniss*

Blandningen var bra, lagom mycket från senaste och tillräckligt mycket "nostalgi"-trippar. Publiken hoppade på riktigt väl och det kröp i handplatorna mot slutet av de två och en halva timmarna. De lyckades få med time of your life också, tack o lov, boulevard of broken dreams och holiday. Tevligt med några låtar jag kan texten till.

Idag har jag stökat ner, svurit över att jag är sjuk, skrivit färdigt [nästan] samhällsuppsatsen, sett på Amelie från Monmartre och lyssnat på Kurt Nilsen. En kille ni borde kolla in för övrigt, inget ögongodis kanske, men han sjunger som en gud.

Nu ska jag svära lite till och försöka få bort [nästan] ur ovannämnda uppsats.

Peace out!

~L~

Re: Re: Re: Re: HATAR

2009-10-11T14:30:00.000+02:00

ARGH! Skrivkramp gällande ointressanta skoluppgifter, fast det är intressanta ämnen, bara tråkigt utförande!

Det enda som i sanning räddar mig från min skriftliga misär. Oh fuck reality, jag orkar inte vara seriös.

Hat/Kärlek/Hat

2009-10-10T23:01:00.006+02:00

Det är officiellt. Min hy hatar mig. Men det finns kanske ljus i slutet av tunneln [och jag drar mig till minnes ett citat av en viss Gardell; "om du i slutet av en tunnel ser ett ljus, är det blott en pyroman som tänt på ditt hus." Det ligger jävligt mycket sanning i det.]

Varför måste vi varje kväll behöva ha denna diskussion? Du hatar mig, jag hatar dig, uppenbarligen är det helt ömsesidigt; kan vi inte diskutera detta över en kopp te, komma till en slutsats, sluta fred, knyta upp knuten, resolvera, dissolvera, problemet behöver inte vara ett problem..? Varför ha samma tjafs varje kväll, kan vi inte sluta fred? Vi kan prata om det, vad det är som gör dig så upprörd? Vi skulle kunna reflektera över detta över lite kamomillte och försöka lösa... Te gör dig irriterad? Jag ber om ursäkt.. Vad sägs om lite ÄTTIKSYRA I SÅREN DIN JÄVEL?

Kanske är det sant som de säger, "Tat Tvam Asi" = det är du... Det är du på andra sidan spegelglaset, ja du, du med det fåniga stela leendet och hyn som ser ut som om den blivit misshandlat med en rostig spikklubba, ja du, du med det kassa självförtroendet och den veka viljan, ja du, precis just jävla DU.
Nog för att jag aldrig varit särskilt vacker, men det betyder inte att man behöver göra det värre.

Jag önskar jag vore äldre, jag önskar jag vore yngre, men framförallt så önskar jag att jag önskade att jag vore precis så som jag är nu.

Jävla paradoxala tillvaro.

Peace out.

~L~

min magnolia

2009-10-10T21:04:00.003+02:00

Jag finner det fascinerande att man kan känna sig så oerhört oinspirerad som jag gör just nu. Inte ens att leta efter tankar känns givande och fan skulle skratta gott om han såg mig nu. Det gör han i och för sig ändå, som det sadistiska svin han är; drickandes en GT med armbågarna på bordet och fötterna i knät på Gud som upptagen med att drägla ner i urringningen på någon 40-tals-pinuppa med sorgligt förflutet och en kall lägenhet, för en stund får glömma vem han är. Kanske, för att citera dagens filmiska aha-upplevelse, Spy Kids 2, så lämnade kanske Gud jorden därför att han var rädd för vad han hade skapat.
Är det så det blev? Letar du vänner bland molnen och kärlek hos dina minnen? Famlar även du i mörkret, ensam och rädd? Är det andledningen till din frånvaro? Har tillochmed du misslyckats med att se det jag ser; tystnaden om hösten och tonerna i vinden, tankarna i orden och känslorna på ömtåligt papper?

Jag finner det fascinerande att det kan vara så kallt när världen brinner. Har du öppnat fönstret idag? Har du känt köldens sträva beröring fläkta över kinderna, när träden brinner i solen, krispigheten så uppenbar att den nästan hörs genom vindens lek med löven...

Jag gillar hösten. Det är en underbart poetisk årstid, en stund för världen att andas ut och samla krafter innan vintern och nästa år. Folk tycker om att säga att vintern är säsongen för pånyttfödelse, men det är inte helt sant..
Hösten är en paradox, med sina sjunkande grader och varma solstrålar, och den bidrar med en känsla av frihet som jag uppskattar starkt.

Om tjugo år när jag bindit mig, blivit van, funnit mig en plats och lagt mig tillrätta, sålt min tid och längtan till en schema inristat som blodörn på min rygg, kommer jag kanske skratta över sådana liberalkåta önskedrömmar om en tillvaro utan bindningstid från 24-månader till livstid, men nu är det det enda jag vill föreställa mig.

När verkligheten slutligen anländer, då tar jag den som den kommer.

Peace out
~L~

Och förresten...

2009-10-09T23:10:00.003+02:00

Så hörde jag att Obama vann Nobels fredspris.
Och jag ger fullkomligt fan i att det var av enbart politiska skäl.

Fred är ingenting annat än politik på tillräckligt hög nivå för att avväpna arméer. Ett land som krigar så förbaskat mycket som USA gör tycks utgöra en passande kandidat. Personligen så gillar jag Obama. Han känns som en sund, vettig människa med koll och som någon som sett USA ur fler perspektiv än bara inifrån.

Jag skiter i det politiska makspelet, piken till Bush-regimen via Obamas vinst och oppositionens kaffereps-gnäll. Jag är glad att han fick det.

Så ge er. Var glada för någon annans skull. Glädje för andras glädje är en av de fyra oändligheterna, följaktligen något att ta tillvara på.

Men om du fortfarande är lite gramse;
Ta en kaka. Eller tio.

Du blir fet, jag kan skratta.
Och världen blir lite gladare <3

Peace out.
~L~

Jag är ful, du är ful, låt oss vara fula tillsammans

2009-10-09T22:37:00.003+02:00

Kanske skulle det vara givande att klottra ner alla intellektuella tankar här men precis som alla andra tycks jag ha förvandlat bloggen till min privata sfär av ointelligenta uttalanden och cyniska insikter och då passar intelligens knappast in. Som vanligt måste man anpassa sig till sammanhanget.

Jag har kommit till en insikt de senaste veckorna. Dessa senaste veckor då jag levt på youtube-klipp, cappuccinos, handtvättade skrynkliga kläder och att krama nallen till sömns.
Jag avskyr ensamheten. Missförstå mig inte; jag säger inte att jag ogillar att vara ifred när nöden kräver det, jag avskyr bara den isolering som uppstår av missförstånd och sociala hinder.
Om jag kunde, skulle jag vara åtkomlig, kontaktbar, viktig, personlig. Oumbärlig, givande, intresseväckande, godhjärtad. Snäll utan naivitet eller avsaknad av intelligens. Om jag kunde skulle jag vara socialt smart. Jag är utan tvekan en social idiot.

Det är olyckligt att jag, som filosofiskt lagd känslomänniska, tvingas uthärda en tillvaro helt berövad av social talang och kompetens. Bara jag öppnar munnen faller intellektets käglor som tänder efter en rak höger, egot slår sig för pannan och självförtroendet gömmer huvudet under sanden. Hur kan man vara så oerhört skicklig på att framhäva något man inte är? Jag säger inte detta av arrogans utan av desperation; jag är inte korkad. Faktum är att jag är väldigt intelligent. Jag är språkbegåvad, skicklig på att skriva och bra på att tillgodogöra mig information om områden som andra inte alltid intresserar sig för. Jag har ett bra långtidsminne men som gott som obetydligt närminne. Det allting faller på är det att jag har ett mindre handikapp. Ett handikapp som inte är diagnostiserat, som inte är socialt accepteras utan som snarare skulle betraktas som gnäll från en sinnesslö idiot. Mitt problem ligger i det att;
1: Jag är väldigt disträ och tankspridd. Ofta hör jag inte vad människor säger därför att jag är helt enkelt inte helt närvarande.
2: Jag har kass finmotorik, snubblar, tappar saker och har en rent utsagt förjävlig handstil.
3: Jag sluddrar. Det är enbart när jag pratar mycket långsamt och noga tänker igenom det jag säger som jag kan tala utan svårighet. Följaktligen får många intrycket att jag är en aning förståndshandikappad eftersom jag inte ens klarar av att tala mitt eget modersmål ordentligt.

Dessa tre ting skapare ett helhetsintryck som är rent utsagt sorgligt. Vi har en fumlig, sluddrande och oseriös elev/kamrat som inte ens orkar skriva ordentligt och som bryter av sina meningar halvvägs igenom och glömmer bort vad hon ska säga.

Jag blir så less.

Jag önskar jag kunde framhäva mig själv så som jag faktiskt är. Utan nervositeten, klantigheten, motoriken... Jag blir rädd vid insikten att detta är vad människor tror. Att jag är lite bakom. Förmodligen kom jag in på mitt gymnasieprogram tack vare tur. Mina betyg är sämre än vad jag säger, men sen så pratar jag så mycket skit..

Jag vet att flera av mina lärare inte ser mig så som jag skulle önska. Det finns åtminstone mer än två som rent utsagt tror att jag är ointelligent. Det är förolämpande att behöva urhärda en tillvaro som inte jag är berättigad till. Att behöva sänka nivån på det jag producerar därför att läraren inte förstår annars och förutsätter att det har att göra med min oförmåga snarare än deras egna fördomar...

Men det är lugnt egentligen. Jag är van vid att ta skit. Förr eller senare lär man sig. Förr i mitt fall. Efter sex år på deltidsdroger, utfrysning och idiotförklaringar så lär man sig stå ut med mänsklighetens totala avsaknad på empati, förstånd, allmänt sunt förnuft. Charmerande nog så tycks majoriteten av mänskligheten bestå av ganska ointelligenta människor. Att bli stämplad som sådan av denna majoritet är ganska så förtjusande egentligen.

Som vanligt lyser nog min cyniska frustration igenom, och för det ber jag om ursäkt. Ibland är det dock svårt att inte känna sig lite bitter när omgivningen målar "idiot" i pannan på sig själv. Jag vill vara hoppfull. Det vill jag verkligen. Dock känns det som om livet bara är en resa längsmed en räls någon annan lagt ut, och längsmed vägen kommer folk kasta fördomar, elakhet och ensamhet på dig och när du väl kommer fram till målet kommer du inse att du passerat mänger av hållplatser men själv valt att stanna kvar.

Peace out.